Lättsamt

  • De flesta av oss berättar väl lite då och då om någon händelse med våra hundar,
    intressant, spännande eller rolig. Här har du chansen att dela med dig av din
    berättelse eller något annat tänkvärt från vår hundvärld. Helst med glimten i
    ögat - eller på tangentbordet! Vill du ha hjälp med att formulera din historia,
    så skicka bara fakta, så kanske webbmaster kan fixa ihop texten.
    Nedan finns två kåserier från webbmaster.

    Skicka din “lättsamhet” till webbmaster@sbkdistr.se

    eller ring Gunilla Bergendal 08 570 352 08, 070 636 06 00.
    ____________________________________________________________________

    ______________________________________________________________________
    ________________________________________________________________
    Här nedan kan du klicka fram din egen mycket lokala väderprognos.
    Denna är över webbmasters bostadsområde i Gustavsberg.
    Klicka på “Detaljerad väderprognos”.

    dom är stora!







    TEXT OCH FOTO: GUNILLA BERGENDAL
    FRÅN DEN 13 OKTOBER drar ca 17 000 älgjägare ut i skogarna i Stockholms län. Till min skog kommer dom sällan - och det verkar älgarna veta. Här har dom sina släktträffar i oktober. Spillning ser man lite då och då, men de skygga djuren visar sig inte så ofta.

    I ARLA MORGONSTUNDEN ger Viggo och jag oss ut i den djupa skogen. Nåja, skogen är väl inte så djup och är bara ett par hundra meter hemifrån, men skog är det. Jag kämpar upp för ett litet berg med en glad hund rasslande runt omkring på vänster sida om stigen. Då ser jag i min övre ögonvrå en jättestor rotvälta en bit framför och ovanför mig på berget!

    INTE VAR DET EN ROTVÄLTA, det var en ÄLG! Intuitivt tar jag till visselpipan och hunden, jaktlabradoren Viggo, kommer snabbt som ett skott (!) och älgen vänder på klöven och försvinner ner för berget till höger. Viggo hann knappt upptäcka henne förrän hon var borta.

    NÄSTA DAG SMYGER VI IVÄG PÅ SAMMA STIG med uppmärksam älgvakt i blick, men ingen älg. Pust. Går igenom ett annat skogsparti - och plötsligt far Viggo in i sly och snår. Ett skrik! Nej inte skrik, ett pip med många decibel från Viggo. Jag hinner tänka på brutna ben och ormbett när han kommer i full rulle och ser ut som om han var värd allt godiset i fickan. Jag kopplar honom för säkerhets skull och tittar upp - en ÄLG! Den står och stirrar på oss bara en liten bit ifrån. Troligen hade hon hotat honom när han kom rusande genom snåren.

    VIGGO ÄR HELT STILLA, JAG ÄR HELT STILLA, ÄLGEN ÄR HELT STILLA - så jag halade upp mobilen och skulle ta en bild av älgen - då börjar Viggo steppa vid min sida - ytterligare en ÄLG, nu ännu närmre. Båda ungdjur - ingen skogarnas konung precis, men mitt hjärta går på full speed.

    JAG SLÄPPER LÅNGSAMT NER MOBILEN I FICKAN, tar tag i kopplet och smyger iväg ner mot vägen genom golfbanan. En stund senare klappar hjärtat normalt och Viggo får leta efter golfbollar.

    PS Jag är rädd för älgar sedan jag blev jagad av en äppelberusad älgko med kalv.

    ___________________________________________________________

    GOLFBOLLSHUNDEN.

    		VIGGO ÄR EN INTENSIV JAKTLABRADOR. Han är lika intensiv när han apporterar nerskjutna änder, tränar lydnad, letar efter fynd i skogen eller efter bollar vid golfbanan. Efter en promenad längs golfbanan putar mina byxors benfickor ut märkbart.
    UNDER EN AV SOMMARENS MORGONPROMENADER, gick vi längs golfbanan och såg en man som letade i den buskiga slänten efter en boll. Jag frågade om han ville ha hjälp. ”Njäe, vet inte,” sa mannen. ”Jamen, här har jag en expert på golfbollar,” sa jag. Han tittade misstroget på mig och Viggo.

    ”LÅT HONOM FÖRSÖKA,” sa jag och skickade iväg Viggo med kommandot Sök. Efter ett par sekunder dök Viggo upp ur ett snår med en fin, vit boll. ”Är det denna du letar efter?”

    ”VA?” SA MANNEN och tittade på bollen. ”Hur kunde han veta att det är min.” (Rena rama turen förstås, men det sa jag inte.) ”Jag sa ju att han är expert. Vill du ha fler bollar?” Mannen skrattade och sa, jovisst. Så skickade jag iväg Viggo med kommandot ”Sök golfboll” (det där med golfboll hittade jag på just då). Självklart kom Viggo med ytterligare en boll.

    SÅ HÖLL VI PÅ ETT TAG och när Viggo hittat ytterligare fem bollar, stod mannen med hakan långt ner på bröstkorgen. ”Hur kan du få honom att hitta golfbollar”, frågade mannen. ”Det har han lärt sig. När jag säger Sök golfboll, så letar han reda på dom som finns.” Så tog jag upp en liten kong ur fickan och sa att om jag säger att han ska leta efter denna, så gör han det istället för bollar”. ”Oj en så´n hund skulle man ha.”

    Jag skrattade och gick därifrån. Mannen stod fortfarande med hakan hängande långt ner och tackade flera gånger.



    Text och foto: Gunilla Bergendal

    OBS! Bilden är en rekonstruktion!